Jag heter Johanna Rönnblad, 40 år, och är speciallärare vid Hangöskolorna sedan ett drygt år tillbaka. Då flyttade hela familjen, jag, min man och tre barn, till det stora gula huset i Hangö och ett nytt skede i livet började.

För att möjliggöra flytten från Vålax till Hangö, min mans hemort, insåg jag tidigt att jag måste ställa in siktet brett, så att jag skulle ha en god chans att få jobb i Hangö. Så jag har först blivit behörig klasslärare och sedan speciallärare vid FPV i Vasa vid sidan av mitt jobb. Det har varit väldigt givande att studera. Studier, när de är som bäst, berikar det sociala nätverket och styrker yrkesidentiteten. Nu, efter att jag blivit klar och haft turen att få tjänst, har jag känt mig lite hemlös och jag har tänkt att jag kanske är lite beroende av den där känslan av rörelse, att gå framåt och uppåt, som studierna ger.

Min tjänst är vid Hangö Centrumskola, en specialskola för åk 1-9, där jag huvudsakligen jobbar i åk 1-5. Jag är ambulerande speciallärare och ”mina” elever går i Hangö Centralskola, Hangöby skola och Lappvik skola. Innan jag började jobba som speciallärare hade jag tjänst som textillärare vid högstadierna i Borgå, som det hette när jag blev anställd år 2000, efter min slöjdpedagogiemagister examen 1999. Att jobba som ämneslärare och speciallärare är som dag och natt. Den största överraskningen var den digra mängden pappersarbete en speciallärare gör, och hur väl insatt i lagar och förordningar man behöver vara. Arbetet med eleverna är ändå sig likt, trots att jag ofta känner att min arbetsbild är aningen diffus.

Hemma hos oss har vi starka tankar kring återvinning, second hand, sopsortering och ekologiska vanor. Jag cyklar till jobbet året runt, om det bara är praktiskt möjligt. Vi både säljer och köper begagnat. En av gårdsbyggnaderna på tomten är helt överfull av saker som kan få ett nytt och bättre liv hos någon annan. Och mannen ser till att det är omsättning i högarna. I hela vårt hem finns bara en handfull nya möbler, de övriga har haft en tillvaro i någon annans hem före vårt. Nästan varje möbel har en egen historia. Familjens kläder är till största delen loppisfynd. Själv är jag inte särskilt trendmedveten, jag föredrar bekväma kläder, som är lätta att röra sig i och känns som jag. Ändringssömnad är inte så svårt och när man väl insett det öppnar sig en helt ny värld i klädloppisarnas utbud. Om jag någon gång köper nytt väljer jag gärna kvalitet, om ekonomin tillåter.

Som motvikt till jobbet och vardagssysslorna hemma stickar jag gärna, helst bomullströjor. Jag spelar tennis och simmar. Med åren finner jag också större och större njutning i att röra mig i naturen. Till vardags hinner jag inte med så märkvärdiga utflykter, kanske bara en promenad eller hastig joggingrunda. Men ibland, om det finns en ledig dag, knyter jag gärna på mig vandringskängorna, kränger ryggsäcken på ryggen och beger mig ut några timmar, ensam eller i sällskap. Lycka kan vara att vandra under njutningsfull tystnad. När mina egna steg mera känns än hörs i den mjuka marken. När ljudet av mina egna andetag blandas med ljud från naturen. Paus på berget till vågskvalp. Rykande hett te ur termosen och en rågbrödssmörgås. Och när tankarna hinner upp en ibland, kan man få syn på sig själv.
Kom ihåg att sköta om er och pausa i vardagen!

Text Johanna Rönnblad
Foto Tom Rönnblad