Höstens arbetsveckor har varit fyllda av jobb. En betydande belastning är uppgörandet och uppdateringen av pedagogiska dokument. Möten med vårdnadshavare tar många eftermiddagar. Jag anser det vara särskilt viktigt att också eleven kan delta i uppgörandet av planer för lärande och individuella planer. Endast genom att uppriktigt delta kan vi fostra elever som tar ansvar för sitt eget lärande och förbinder sig vid planen. Jag går inte med på att diskutera elevens skolärenden om inte hen själv är närvarande. En viktig del av samarbetet är elevens självvärdering  och uppgörandet av egna mål. Redan riktigt små elever kan tala om vad de är bra på och vad som ännu borde övas. Barn och unga får erfara att just hans/ hennes studier är intressanta och viktiga.

Det är viktigt att tänka på hurdant språk man använder i gemensamma diskussioner och dokument.

Det är viktigt att tänka på hurdant språk man använder i gemensamma diskussioner och dokument. Språket måste vara så enkelt att eleven och vårdnadshavaren jämlikt kan delta i diskussionen med läraren. Termer som är bekanta för läraren säger inte nödvändigtvis något åt vårdnadshavaren. I samarbete med mångkulturella familjer utgör dessutom en annan skolkultur och bristfälliga språkkunskaper en ytterligare utmaning. En respektfull inställning till varje elev och varje vårdnadshavare ger en grund för en förtroendefull och uppbyggande dialog.

I grunderna för läroplanen konstateras att man i pedagogiska dokument inte får beskriva elevens personliga egenskaper. Lärandet och skolgången ska beskrivas via aktivitet och problemlösning. Man måste kunna söka styrkor och närma sig också svåra frågeställningar på ett  positivt sätt men samtidigt realistiskt. Genom diskussion föds en gemensam sanning om utmaningarna i elevens lärande. Att hemmet förbinder sig till att stöda eleven i lärande och skolgång är inte alltid självklart – av läraren förväntar man sig också förmåga att handleda föräldrar.

Saker som skrivits i dokument följer barnet många år. Nedskrivna utlåtanden definierar barnet fastän diskussionsdeltagarna byts ut. Utlåtanden kan i värsta fall koncentrera sig bara på barnets svårigheter och behov av utveckling. De kan innehålla mycket inte-uttryck, eleven är inte vad någon annan hoppas att hen skulle vara. Barnet kan tänka att hen inte är tillräckligt bra på någonting alls. Man borde alltså beskriva barnets mest utvecklade förmåga, inte den som ännu fattas.

Jag har många gånger funderat på hur man konkret skulle göra planerna till levande dokument i skolans vardag. Hur skulle eleven själv kunna följa med förverkligandet av sin egen plan annat än när man samlas för att göra lagstadgade uppdateringar? Syftet med IP:n är inte att den ska sluta i ett arkivet för att samla damm, utan den borde vara ett arbetsredskap för att handleda inlärningen.

Låt oss därför tänka på vad vi skriver i dokumenten om eleven!

Låt oss därför tänka på vad vi skriver i dokumenten om eleven! Vi kan t.ex. tänka på hur det känns för eleven när hen som vuxen läser skrivna sanningar om sig själv – förhoppningsvis tänker hen då på positiva möten från skoltiden.

God fortsättning på året!

Päivi Juntti
ordförande

Översättning
Benita Rännäri