Varje sommar verkar den börja allt tidigare liksom julsångerna för julen- mediakvarnen före skolstarten. Skolan börjar! Grundundervisningen är nu i en brytningstid! Läroplanen är förnyad och hela skolan med den!

Man har ställt stora förväntningar på förnyelsen och det känns som om trycket har ställts på oss lärare. Faktum är ju att om inte läraren förändrar sina arbetssätt och t.ex. praxis för bedömning, förverkligas inte förändringen. Trycket på att förändra arbetsbilden kommer från många håll. Även vårdnadshavarna väntar säkert aktivare än förr på nya vindar. Vår yrkeskunskap och vårt kunnande är under lupp. Vilken storartad möjlighet att visa att vi är proffs på att undervisa!   

Vilken storartad möjlighet att visa att vi är proffs på att undervisa! 

Under sommaren publicerade OAJ en undersökning om hur lärarnas arbete värderas. Tre av fyra lärare och två av tre finländare är av den åsikten att värdesättningen under de senaste tio åren har minskat. Riktningen är oroväckande. Uppskattning är en sak som måste finnas på alla nivåer. Den är en bas som skapar grunden för god inlärning. Eleven måste värdesätta sitt eget arbete, hemmet måste uppfatta barnets arbete som viktigt och uppmuntra eleven till att försöka sitt bästa. I dialogen mellan lärare och elev borde uppskattningen vara ömsesidig. Rektor ska värdesätta alla lärares arbete och se sina underornades styrkor, med vars hjälp undervisningen förverkligas på bästa möjliga sätt. Uppskattning är en faktor som inverkar märkbart på atmosfären på arbetsplatserna. När man upplever att man uppskattas är man redo att anstränga sig och att sträva efter allt mera , vare sig det är frågan om lärare eller elev.

Man måste börja med att värdesätta sitt eget arbet. Om vi inte själva värdesätter lärarskapet, smulas också utomståendes uppskattning sönder. När man förnyar undervisning och arbetssätt måste vi ta i utmaningen med ambition och beslutsamhet. Det lönar sig att börja med små steg och att vara nådig mot sig själv, för att lära sig av sina misstag ingår i all ny lärdom.

Vid sidan av läroplanen har man i medierna diskuterat skapandet av ett lärarregister. De politiska beslutsfattarna förhåller sig mycket avogt till detta. Där handlar det igen om att värdesätta professionalitet- det är inte egalt vem som undervisar eleven. Vårdnadshavarna har rätt att veta om deras barns lärare är behörig för sitt jobb. Detta tog vi upp när vi besökte undervisnings- och kulturministern i juni. På samma gång framhöll vi förbundets oro för specialundervisningens situation. Det är inte rätt mot studerande att de inte har möjlighet att få pedagogiskt stöd. Våra synpunkter går att läsa på adressen www.sel.fi.

Glädje i inlärning och undervisning önskar

Päivi Juntti
ordförande

Översättning
Benita Rännäri