Nytt läsår – allt är möjligt! Låt oss börja med en liten reflektion och blicka framåt mot nya mål.

När det gäller småbarnspedagogiken väckte det under det gångna året oro att speciallärarna inom småbarnspedagogiken riskerade att försvinna till förskoleundervisningen till följd av den nya lagstiftningen om stöd i förskoleundervisningen. Målet för det här läsåret är tydligt: det måste finnas tillräckligt med speciallärare inom småbarnspedagogiken för att säkerställa att behov av stöd upptäcks i ett tidigt skede och att stödåtgärder sätts in också inom småbarnspedagogiken – inte enbart i förskoleundervisningen.

Inom stödet för lärande och skolgång i förskole- och grundskolan inleds nu det andra verksamhetsåret. Ingen kan längre hänvisa till övergångsperioden för att motivera gamla arbetssätt – nu måste den nya lagen och läroplanen följas. Målet är att både gruppspecifika stödformer och elevspecifika stödåtgärder ska fungera väl i alla verksamhetsställen inom småbarnspedagogiken och skolor i Finland från och med augusti.

Reformen av stödet i gymnasiet har på motsvarande sätt skjutits fram med ett år. Från gymnasierna har det bland annat kommit oro kring den stödundervisning som ges av ämneslärarna. På vissa håll har man tolkat det som att stöd i form av gruppbaserade stödverkstäder är tillräckligt och att rektorns särskilda tillstånd behövs för att ge stödtimmar åt enskilda elever. Samtidigt har speciallärarresurserna stärkts på många håll, och stöd för studierna kan ges både genom ett förvaltningsbeslut och utan ett sådant beslut. Målet är att studerande också ska få individuellt stöd i form av stödundervisning – i rätt tid och med låg tröskel.

Inom yrkesutbildningen träder stödreformen nu i kraft. En viktig nyhet är att studerande får rätt till särskilt stöd också under lärande på arbetsplatsen. Tyvärr har de välfungerande studier som stöder studiefärdigheterna fallit bort från tjänsteutbudet. Samtidigt utvecklas modeller för rehabiliterande undervisning, där man genom ett multiprofessionellt samarbete stöder vardagen för studerande vars funktionsförmåga tillfälligt inte räcker till för studier.

Målet är att reformen, tack vare den längre övergångstiden, nu ska kunna genomföras mer planerat och strukturerat – utan att nya tillämpningsanvisningar kommer under hela året.

En enhetlig lagstiftning om stöd sträcker sig nu från småbarnspedagogiken till andra stadiet. Det som fortfarande saknas är lagstiftning om stöd för lärande och studier inom högskolorna. Varken yrkeshögskolelagen eller universitetslagen innehåller bestämmelser om studiehandledning eller stöd för studier, trots att det vid finländska yrkeshögskolor arbetar tiotals studiehandledare som också är speciallärare och att det även finns ett halvt dussin speciallärare vid universiteten. Befattningarna kan till exempel heta campusstudiehandledare, tillgänglighetsexpert eller dylikt.

Trots att det inte finns någon särskild lagstiftning om stöd ordnas stöd också inom högskolorna. Diskrimineringslagen förutsätter att rimliga anpassningar erbjuds studerande med en permanent eller långvarig funktionsvariation. I högskolekontext kan till exempel dyslexi, ADHD eller autismspektrumtillstånd som försvårar lärande eller studier betraktas som en funktionsnedsättning.

Anpassningarna genomförs genom individuella undervisnings- och studiearrangemang, på många sätt på samma sätt som i gymnasiet. Tusentals högskolestuderande beviljas exempelvis extra tid vid tentamina, flexibilitet när det gäller inlämning av skriftliga arbeten och möjlighet att genomföra studieavsnitt på olika sätt.

Den vision för högskoleutbildning och forskning 2040 som publicerades i juni har som mål att 60 procent av de unga vuxna ska ha en högskoleutbildning. För att nå detta mål har man i visionen identifierat ett behov av en nationell referensram för handledning och stöd för lärande.

På fältet råder fortfarande en viss oklarhet kring vad de vackra formuleringarna egentligen innebär. Själv tolkar jag dem som ett steg mot att börja bereda lagstiftning om stöd för lärande och studier inom högskolorna.

Behovet av lagstiftning understryks också av att antalet individuella studiearrangemang ökar. Varje år är det allt fler studerande som behöver stöd i sina studier – och som också vet att de kan be om stöd. Enligt forskningen är detta framför allt ett tecken på att stödstigen från småbarnspedagogiken via grundskolan till andra stadiet fungerar.

Det stöd som ges har en verklig betydelse för både lärandet och självkänslan. Tack vare stödet kan allt fler unga studera vidare och nå sitt drömyrke! Bra jobbat!

Skulle förbundets mål för de kommande hundra åren kunna vara att fortsätta förena alla yrkesverksamma inom specialpedagogiken – från småbarnspedagogiken till högskolan? Erityisesti kaikille, särskilt för alla!

Ett inspirerande läsår!

Miia Immonen
ordförande

Översättning Emma Pohjavirta