Ann-Katrine Risberg, som är verksamhetsledare för Vasa specialpedagogiska center, berättar om vad som ingår i den specialpedagogiska utredningen av elevers läs- och skrivförmåga som centret brukar utföra.

Så länge som det har funnits skola har det funnits elever med läs- och skrivsvårigheter. Idag är textmängden och texttyperna som eleverna ska hantera betydligt mer omfattande än för till exempel tjugo år sedan. De flesta barn lär sig att läsa redan före skolstarten, men för en del av eleverna går läsinlärningen inte lika smidigt. Extra insatser kan komma att krävas för att barnen ska lära sig bokstäverna och knäcka läskoden.
För en del av barnen räcker det med dessa insatser och läsningen kommer igång, medan det för några inte går lika lätt. Trots träning når de ändå inte det flyt i läsningen som skulle krävas för en automatisk läsning där energi kan frigöras för exempelvis förståelse av innehållet.

Läsforskningen betonar alltmer betydelsen av flyt i läsningen.

Att minimera riskerna
Forskning visar att speciellt barn som har en genetisk disposition för att utveckla dyslexi och som kan få bokstäver vid skolstarten löper större risk än andra att utveckla specifika läs- och skrivsvårigheter. Risken kan minimeras om de får förebyggande, intensivt och specifikt stöd för läsinlärningen. Detta specifika stöd består bland annat i att befästa och överinlära bokstävernas både auditiva och visuella representationer.

För elever som inte identifierats tidigt eller nåtts av de förebyggande insatserna finns ändå alla möjligheter att uppnå en god läsnivå. Tack vare de kontinuerliga kartläggningarna av elevernas läs- och skrivförmåga som utförs i våra skolor är risken minimal att någon elev förblir oupptäckt. Svaga resultat följs ofta upp med eventuellt ytterligare individuella test och med stödinsatser i skolan.

Trots dessa kartläggningar i skolan kan det ibland uppstå ett behov av en utomstående specialpedagogisk utredning. Vid Vasa specialpedagogiska center vid Åbo Akademi Vasa har sedan tio år tillbaka utförts specialpedagogiska utredningar, med instrument avsedda att användas på individnivå, som tillägg till det som redan är genomfört i skolan.

I den här artikeln fokuseras på de specialpedagogiska utredningar av läs- och skrivförmåga som görs vid Vasa specialpedagogiska center för elever i den grundläggande utbildningen.

Tester på manifest och kognitiv nivå
En utredning av läs- och skrivförmågan vid centret fokuserar på att ringa in elevens styrkor och eventuella svagheter, som kan hindra läs- och skrivprocessen. Utredningen baserar sig på de funktioner som man inom modern läsforskning är överens om som viktiga att utreda (Høien, 2007). Detta innebär att test som prövar funktioner på både manifest och kognitiv nivå ingår. Tester på manifest nivå innebär sådant som man direkt kan observera och höra, som till exempel teknisk läsförmåga och rättstavning. För att bättre kunna förstå och tolka resultaten på manifest nivå ingår även instrument som kartlägger funktioner på kognitiv nivå (till exempel arbetsminne, fonologi, auditivt och visuellt sekvensminne). På basis av testresultat kan det även vara önskvärt att funktioner på biologisk nivå utreds, till exempel syn och hörsel, ifall detta tidigare inte är utrett.
Inför en kompletterande individuell utredning är det viktigt att fundera över syftet med utredningen. Varför behövs den? Vilka resurser finns i skolan och i elevens hem för att träna i enlighet med de resultat som utredningen eventuellt kan visa? Är eleven medveten om varför en utomstående specialpedagogisk utredning görs? Är eleven också beredd och motiverad att själv jobba för att komma vidare i sin läs- och skrivutveckling?

Forskare är inte helt eniga om vilka kriterier som bör gälla för att fastställa dyslexi.

Ett urval av utredningens innehåll
Nedan presenteras ett urval av de områden som en utredning av läs- och skrivförmågan innehåller.

Prövning av elevens ordavkodningsförmåga är central, eftersom ett av de viktigaste kännetecknen på dyslexi är svårigheter med att avkoda ord och nonsensord. I olika deltester prövas ytterligare i vilken grad eleven har uppnått en ortografisk läsförmåga, det vill säga automatisk och snabb ordigenkänning.

Även tester som avser att bedöma läshastighet och läsflyt är självklara i utredningen. Läsforskningen betonar alltmer betydelsen av flyt i läsningen. Detta handlar, förutom att ha uppnått en automatiserad ordavkodning, att man kan läsa en text högt med inlevelse och kan dela in den i meningsfulla helheter. Elevens resultat i de olika deltesterna visar vilken lässtrategi som han eller hon använder. Resultaten visar också om strategin verkar ändamålsenlig eller om eleven behöver stöd för att hitta en mer lämplig sådan.

En viktig komponent, som dock inte är helt okomplicerad att testa, är prövning av elevens läsförståelse, som också hänger intimt samman med läsflyt. Läsförståelse är ett mångfacetterat område, där man genom att eleven besvarar frågor på en läst text vill få fram ett mått på hans eller hennes förståelse av det lästa. Läsförståelse är inte bara att söka svar på sådant som man direkt hittar i texten, utan även sådant som kan läsas mellan raderna och ytterligare även att kunna dra slutsatser på basis av det lästa.

Något som undertecknad noterat under ett flertal år är att många elever har ett ganska svagt ord- och begreppsförråd, vilket direkt inverkar negativt på läsförståelsen. Elevens motivation spelar även stor roll vid läsförståelse, vilket är en faktor som är svår att mäta kvantitativt. Min uppfattning är att det även är viktigt att pröva läsning av varierande textslag, till exempel både faktatexter och prosa.

Hörförståelse ingår som en del i utredningen. Enligt indikatorer för dyslexi (Høien, 2007) ska en elev ha avsevärt bättre resultat i hörförståelse jämfört med läsförståelse. Hörförståelse är dock, liksom läsförståelse, inte helt lätt att pröva. Faktorer som arbetsminne, allmän språklig förmåga, koncentration och uthållighet inverkar vid prövning även av hörförståelse. Dessutom finns få hörförståelsetest som är normerade, vilket kan försvåra jämförelsen mellan prestationerna i läs- och hörförståelse. I anknytning till dessa områden prövas även elevens aktiva och passiva ord- och begreppsförråd med hjälp av olika uppgifter.

Stavningsförmågan prövas med både ord- och meningsdiktamen. Därtill ingår ofta en friskrivningsuppgift. En dylik uppgift ger betydande kvalitativ information om bland annat elevens medvetenhet om meningsbyggnad och hur väl han eller hon lyckas följa den röda tråden i berättande. En noggrann analys av styrkor och svagheter gällande stavning ger värdefull information om elevens både fonologiska och morfologiska medvetenhet, behärskande av ljudstridig stavning, strategier vid stavning etcetera

På den kognitiva nivån ingår uppgifter med syfte att på en grundläggande nivå kartlägga bland annat benämningsförmåga, arbetsminne, visuell och auditiv diskriminering, perception, fonologi. Fonologiska aspekter prövas på flera sätt och analyseras grundligt från elevens prestationer i utredningen som helhet, eftersom den bärande teorin idag är att dyslexi har sin grund i brister i det fonologiska systemet.

I en läs- och skrivutredning ingår ofta en screening också av elevens matematiska förmåga. På basis av de matematiska uppgifternas karaktär kommer även bakomliggande kognitiva faktorer, såsom uthållighet, koncentration, arbetsminne, visuella och spatiala förmågor fram, som kan stöda och bekräfta resultat man fått inom läsning och skrivning.

Oklara kriterier för dyslexi
Att fastställa om en elev har dyslexi är inte en okomplicerad process. Forskare inom området är heller inte helt eniga om vilka kriterier som bör gälla för att fastställa dyslexi. En del ställer kravet att eleven ska prestera under percentil 10 i ordavkodning, medan andra sätter gränsen vid percentil 15 för att det ska utgöra ett kriterium för dyslexi. En annan försvårande faktor är att det inte finns stipulerade testinstrument för pedagogisk diagnostik. Detta innebär att olika tester används och att testinstrumenten varierar både vad det gäller validitet och reliabilitet. Tolkningen av elevens prestationer kan i vissa fall vara enkel; lässvårigheterna är så pass stora och så konsistenta att det inte råder stora tvivel om saken. I andra fall kan resultaten vara mer svårtolkade och då bör testresultat som indikerar dyslexi kompletteras med flera test vid olika tidpunkter. Dessutom kan tilläggsinformation från eleven, föräldrar och skola behövas för att stöda och underlätta tolkningen.

För att med större säkerhet kunna fastställa att en elev har dyslexi betonas numera alltmer elevens mottaglighet för träning, så kallad Response To Intervention (RTI). ”För att bli klassificerad som dyslektiker måste eleven först ha genomgått ett systematiskt och strukturerat undervisningsupplägg, där endast små effekter av undervisningen kan registreras.” (Høien, 2007). Träningsupplägget ska förstås vara baserat på elevens testresultat och anpassat till hans eller hennes nivå och ålder.

Trots kartläggningar i skolan kan det ibland uppstå ett behov av en utomstående specialpedagogisk utredning.

Viktigt med kontinuerlig utvärdering
Efter en utredning analyseras elevens testresultat noggrant både kvantitativt och kvalitativt och utmynnar i en utförlig redovisning av elevens prestationer inklusive tolkning av resultat. Den kvalitativa informationen som resultaten ger är minst lika viktig som den kvantitativa delen. Målet är att få en så heltäckande bild som möjligt av elevens strategier, styrkor och svagheter, för att åtgärdsförslagen ska bli så adekvata som möjligt för det fortsatta arbetet. En utredning bör alltid leda till någon form av åtgärder, vilket även betonas i det utlåtande som ges.

Forskning visar att intensiva insatser ger bäst effekt, vilket kan vara en utmaning att genomföra i skolvardagen. Ett gott samarbete mellan hem och skola underlättar, samt att eleven är motiverad och starkt involverad i sin egen träning. Kontinuerlig utvärdering av insatserna är viktig ur både elevens och lärarens synvinkel. För eleven handlar det rent konkret om att kunna se sina framsteg i förhållande till träningsinsatser. För läraren är det centralt att utvärdera om de pedagogiska insatserna haft effekt och varit på rätt nivå för eleven.

Denna korta redovisning ska inte på något sätt ses som uttömmande för de tester eller delområden som utreds när en elev genomgår en djup, individuell specialpedagogisk läs- och skrivutredning. Eleven står alltid i centrum och instrumenten kan variera beroende på elev och situation.

För vidare läsning:

• Ericsson, B. (2010): Utredning av läs- och skrivsvårigheter. Lund: Studentlitteratur Ab.
• Høien, T.(2007): Logos handboken – diagnostisering av dyslexi och andra lässvårigheter. Stavanger: Gunnarshaug Trykkeri AS.
• Lundberg, I. & Herrlin, K (2005): God läsutveckling. Stockholm: Natur och Kultur.
• Samuelsson, S. m.fl. (2009): Dyslexi och andra svårigheter med skriftspråket. Stockholm: Natur och Kultur.

Text: Ann-Katrine Risberg,
PeM, verksamhetsledare för Vasa specialpedagogiska center vid Åbo Akademi Vasa.