Nu är den här: den fruktade och efterlängtade reformen av stöd för lärande genomförs just nu – från förskola till andra stadiet. Förväntningarna är höga – Pisaresultatens nedåtgående kurva ska vändas, en hel generations inlärningssvårigheter förebyggas och de ungas tro på utbildning återupprättas.  

Itlas verkställande direktör Katri Vataja uttryckte det på SuomiAreena så att framtidstro innebär att man ser framtiden som bättre än nuet och att man har möjlighet att påverka den. Hur kan vi säkerställa att varje barn och ungdom får vara en aktiv aktör och fatta beslut som är lagom stora i förhållande till deras utvecklingsnivå?

Vår viktigaste uppgift som vuxna är att skydda även de minsta drömmarna, mata den känsliga lågan och uppmuntra drömmarna att växa. Artisten Hassan Maikal, som rappar om vikten av att prata om känslor med unga, sammanfattade det så här: ”Så länge det finns drömmar, finns det något.” Undervisningsminister Anders Adlercreutz tillade att upplevelser av att lyckas hjälper en att hålla fast vid sin dröm. Hur kan vi säkerställa att varje elev får uppleva känslan av att lyckas?

Så länge det finns drömmar, finns det något. Hassan Maikal

Kärnan i reformen av läroplanen för den grundläggande utbildningen är en inkluderande verksamhetskultur. Vi speciallärare vet mycket väl hur viktigt det är med tillgängligt lärande, att stärka varje elevs egen handlingskraft, differentiering, att ta hänsyn till olika intressen och styrkor samt att undervisa på ett språk- och kulturmedvetet sätt… 

Ingen pedagogisk modell erbjuder en lösning på allt, så hur ska man göra allt detta? Ett omöjligt uppdrag? Svaret: ett steg i taget – och tillsammans. 

Låt oss dela goda metoder och uppmuntra varandra som kollegor. Som exempel översatte jag under sommaren modellen Universal Design for Learning 3.0 till finska. Om du ännu inte är bekant med denna forskningsbaserade modell som betonar inkludering och tillgänglighet i gruppundervisning samt stärker studentens egen handlingskraft – ta gärna en titt! Vilken modell har du upplevt fungerar? Har du delat den med andra?  

Som förbund behöver vi under hösten se över vår verksamhet. På våren firar vi Finlands specialpedagogiska förbunds 100-årsjubileum – från ett förbund för lärare i hjälpskolor till att bli alla barns lärare. Vad är uppdraget för nuvarande förbundet? Varifrån ska finansieringen komma? Hur säkerställer vi vår relevans? Svara gärna på höstens medlemsenkät – vi behöver ditt perspektiv!

Ett strålande nytt läsår önskas!

Miia Immonen,
ordförande

Emma Pohjavirta översättning