Under detta läsår har det ofta varit tal om speciallärarens och specialklasslärarens olika arbetsbilder. Många sådana element som man kan anse höra till specialklasslärarens verksamhetsområde har under de senaste åren kommit in i speciallärarens arbete. Var finns alltså gränsen för arbetet och vem bestämmer den? Sist och slutligen ger grundskollagen och läroplanen mycket tydliga ramar för det arbete som de bägge yrkestitlarna innefattar.

Var finns alltså gränsen för arbetet och vem bestämmer den?

Om eleven behöver allmänt eller intensifierat stöd och en av stödformerna är specialundervisning på deltid är detta speciallärarens jobb. Stödet är då specialundervisning på deltid enligt grundskollagens 16§. Om eleven har särskilt stöd och behöver special- undervisning på heltid i ett eller flere ämnen så ges detta baserat på grundskollagens 17§ och då är den behöriga läraren en specialklasslärare. Fundera över vilken paragraf din elevs stöd grundar sig på. Är din yrkestitel den rätta? Om yrkestiteln enligt din mening inte verkar stämma överens med arbetsbilden så ta upp saken med din förman. Det är bra att diskutera yrkestitelns och arbetsbildens överensstämmelse med förtroendemannen.

I dagens skola behövs det absolut både speciallärare som ger specialundervisning på deltid och specialklasslärare som ger den specialundervisning som lyder under särskilt stöd. Specialklassläraren behöver inte ha en egen klass eller basundervisningsgrupp – elevens behov av specialundervisning är utgångspunkten. Man måste också vara noggrann med att det i elevens IP finns dokumenterat hens behov av specialundervisning på heltid i t.ex. matematik eller engelska. Det räcker inte att man konstaterar att eleven behöver särskilt stöd  för detta kan ges på många olika sätt. Enligt UBS kan man ge specialundervisning på deltid också i perioder, men perioden kan som längst vara några veckor, smågruppsundervisning med specialläraren kan inte vara en bestående stödform. Klass- och ämnesläraren har ansvaret för elevens inlärning och utvärderingen av denna tillsammans med specialläraren.

OAJ gav i mars före kommunalvalet rekommendationer för ett relationstal i förhållandet antal lärare och elever i gruppen. Enligt OAJ borde det i skolorna finnas en speciallärare per hundra elever. Det borde finnas en klasslärare per 18 elever i grundundervisningen och per 20 elever på högre årskurser. Om en elev med särskilt stöd studerar i elevgrupp i allmän undervisning borde koefficienten vara 2 – för elever med annat modersmål och elever med intensifierat stöd är koefficinten 1,5. I många kommuner skulle det förutsätta flera nya tjänster för att kunna uppfylla dessa relationstal. Det lönar sig att lyfta fram saken när man möter nya kommunala beslutsfattare av vilka nästan alla i sina kampanjer sade sig försvara skolan.

I april offentliggjordes resultatet av en förfrågan som OAJ gjort om förverkligandet av trestegsstödet. Enligt enkäten är det bara två tredjedelar av dem som behöver specialundervisning på deltid som får det stöd de behöver och var femte blir nästan helt utan speciallärarens stöd. Det ser ut som om ekonomin reglerar mängden av det stöd eleverna får mer än elevernas behov. Så borde det ju inte vara! Elevens rätt till stöd är subjektivt. Vår uppgift är att tala för barnets rättigheter – på samma gång tryggar vi vårt eget arbete och vårt eget orkande!

Vår i sinnet till alla! Snart kommer vi igen ut på sommarbete.

Päivi Juntti
ordförande