Det hör till elevens rättigheter att inlärningssvårigheter upptäcks i ett tidigt skede och att hen erbjuds fungerande stöd för sin inlärning. Då inlärningen följs upp med jämna mellanrum kan inlärningssvårigheter förebyggas eftersom elever med risk för eller med svårigheter i läsning och skrivning kan upptäckas och erbjudas stöd i ett så tidigt skede som möjligt. Kartläggningsarbetet utgör härmed en viktig del av det förebyggande arbetet mot utslagning i framtiden.

Kartläggningar av inlärning och inlärningssvårigheter utgör en central del av speciallärarens arbetsbild. I den här artikeln vill vi lyfta fram frågor kring kartläggning av läsning och skrivning i åk 1–9. Många riktlinjer vi tar upp är allmängiltiga och gäller även vid kartläggning av andra färdigheter. Vi hoppas att den här artikeln kan vara till nytta för speciallärare då man utför kartläggningar, tolkar resultat, planerar stödjande åtgärder samt följer upp effekterna av stödinsatser. 

1. Varför kartlägga och hur ofta?

Då man planerar kartläggningar av läsning och skrivning är ett longitudinellt perspektiv till nytta. Läsning och skrivning är färdigheter som eleven ständigt utvecklar och även kraven på färdigheterna förändras under hela skoltiden. Läs- och skrivfärdigheterna behöver därför följas upp med jämna mellanrum. Ett sätt att uppnå en kontinuerlig och säker uppföljning är att tillsammans i skolan eller kommunen skapa en årsklocka för kartläggningar som täcker elevens hela lärostig från åk 1 till 9.

Kartläggningar ska aldrig vara ett självändamål i sig. De ska ingå som en del i specialundervisningen så att man har tid och möjlighet att erbjuda stöd till elever. Målet är att upptäcka dessa elever, såväl dem som har svårigheter i inlärningen men även dem som riskerar att utveckla svårigheter. Detta förutsätter en kontinuerlig uppföljning genom kartläggningar och dokumentation av resultaten. Individuellt stöd för eleven planeras på basis av resultaten och den kvalitativa information läraren har om eleven. Likaså kan stödets effekter utvärderas genom nya kartläggningar.

2. Med hurdant material ska man kartlägga?

Valet av material är en väsentlig fråga. I Svenskfinland har vi ofta fått ty oss till rikssvenska material. Trots att läroplanen, skolkulturen och språket inte är fullt motsvarande har vi  jämfört de finlandssvenska barnens resultat med normer samlade bland elever i Sverige. 

Mångsidighet är att föredra även då det gäller kartläggningar. Med flera olika material får man en bredare bild av elevernas läs- och skrivutveckling. Oberoende av vilket kartläggningsmaterial som används är en kvalitativ bedömning av läsningen och skrivningen ytterst viktig och ska användas i kombination med de kvantitativa resultaten. 

3. Vilken är skillnaden mellan kartläggningar som görs i grupp och individuellt? 

Ett material som används med en större grupp elever för att kartlägga läsning och skrivning på allmän nivå kallas ofta gruppscreening eller -kartläggning. En gruppscreening görs med målet att hitta elever vars färdigheter behöver kontrolleras noggrannare. Även andra faktorer i kartläggningssituationen kan vara orsak till ett svagt resultat och därför kan man uttala sig om t.ex. eventuella läs- och skrivsvårigheter på basis av endast en gruppscreening.  

Med en individuell kartläggning kontrollerar man elevens färdigheter noggrannare och går in på olika delområden av läsningen och skrivningen (så som högläsning, tyst läsning, läshastighet, noggrannhet i läsningen, läsförståelse och rättstavning). I det här skedet ska elevens helhetssituation och tidigare utveckling även tas i beaktande. Då specialläraren träffar eleven individuellt får hen en möjlighet att lyssna till läsningen, iaktta skrivningen och diskutera elevens egna upplevelser av läsning och skrivning. Kvalitativ information om de individuella särdragen är av stor betydelse då man planerar stöd för eleven.

Om eleven uppvisar svårigheter i den individuella kartläggningen kan man gå vidare med en mer omfattande testning. Den görs i regel av en speciallärare eller psykolog, med material särskilt ämnade för att kontrollera läsningen noggrannare och utreda bakomliggande faktorer, som svårigheter i t.ex. benämning, fonologi eller arbetsminne.

Då man kartlägger läsning och skrivning är det viktigt att vara medveten om dessa olika möjligheter till kartläggning på ytan och djupet. Kartläggningen av läsning kan med fördel inledas med en gruppscreening för hela årskursen. Elever med svaga resultat ska därefter följas upp individuellt. Det är ändå också intressant att i något skede följa upp samtliga elevers läsning individuellt, men ett kartläggningsmaterial för grupp möjliggör att samtliga elever inte varje år behöver följas upp individuellt. En riktlinje som man ofta tar upp i handledningar till läs- och skrivkartläggningar är att elever med resultat under percentil 15 bör utredas noggrannare. Resultat under percentil 25 kan också vara en indikation på svårigheter och det är viktigt att följa med utvecklingen hos elever med resultat på den här nivån.

4. Hurdana material är tillförlitliga?

Vid valet av kartläggningsmaterial är det många aspekter som spelar in. För kommuner och skolor är ekonomin en aspekt att ta i beaktande. Dock innebär inte ett dyrt material per automatik att dess kvalitet är hög. Kvaliteten för ett evidensbaserat material garanteras genom en arbetsgång som motsvarar arbetsgången i vetenskaplig forskning. Personerna som står för arbetet har erfarenhet av såväl ämnesområdet som forskningsarbete. Utvecklingsprocessen och standardiseringsarbetet har varit omfattande och man har t.ex. gjort flera piloter av materialet och prövat det med olika grupper innan man nått den slutliga versionen som man sedan samlat normer för. 

I det här sammanhanget är validitet och reliabilitet väsentliga och att man tagit hänsyn till de här måtten under utvecklingsarbetet. Validitet innebär att kartläggningsmaterialet verkligen mäter det som det är avsett att mäta, t.ex. avkodning och inte läsförståelse eller koncentration. Reliabiliteten innebär att resultaten inte är tillfälliga. Den visar även på att alla delar av kartläggningen mäter samma sak. Exempelvis ska alla texter i en kartläggning av läsförståelse mäta olika aspekter av läsförståelse. I handledningar till kartläggningsinstrument brukar reliabiliteten vara redovisad i form av någon reliabilitetskoefficient, t.ex. Cronbach’s alpha.

5. Vad är viktigt då man jämför elevernas resultat med kartläggningens normer?

För specialpedagogiska kartläggningsmaterial är det viktigt att jämförelsematerialet för normerna (poänggränser för staninepoäng och percentiler) har samlats från ett representativt och tillräckligt stort urval deltagare. Normerna kan bli missvisande om de baseras på t.ex. ett geografiskt litet område, ett litet antal deltagare eller en snedvriden könsfördelning. Uppgifterna och innehållen påverkas av den kulturella och språkliga kontexten, liksom det utbildningssystem de i första hand utvecklats för. Då standardiseringen gjorts i en annan kontext än den där kartläggningsmaterialet används, bör man vara försiktig vid jämförelser med normerna. Om det har gått många år sedan standardiseringen av materialet gjorts gäller det likaså att iaktta försiktighet i jämförelser med normerna. 

6. Hur tolka kartläggningsresultaten?

Efter kartläggningen jämförs elevernas resultat med normvärden, ofta angivna i form av stanine- eller percentilvärden. Normerna fungerar som jämförelsematerial enbart om kartläggningen med elever görs vid samma tidpunkt på året som normeringen av materialet har gjorts. Kartläggningar kan genomföras vid andra tidpunkter, men då är resultaten inte direkt jämförbara med normeringens. Detta gäller speciellt vid kartläggning i lägre årskurser. Ifall man kartlägger eleverna tidigt på hösten i årskurs 2 och normerna är insamlade på våren i årskurs 2 är det skäl att tolka elevernas resultat med försiktighet. 

Tolkningen av kartläggningsresultat ska alltid kompletteras med den kvalitativa information som läraren samlat om eleven och kartläggningstillfället. Läraren bör uppmärksamma och notera om elevens omständigheter har varit avvikande på något vis eller om elevens koncentration störts av något under kartläggningen.

En longitudinell synvinkel bidrar till en mångsidigare bild av elevens läs- och skrivinlärning och -utveckling och hjälper läraren att upptäcka avvikelser och stödbehov. Det här uppnår man då man kontinuerligt följer utvecklingen från år till år och dokumenterar resultaten så att elevens individuella utvecklingskurva blir tydlig.

7. Hur används resultaten?

Resultaten i specialpedagogiska kartläggningar är avsedda att användas som underlag för planering av stöd – aldrig som en utgångspunkt för bedömning av elevens framsteg i förhållande till läroplanen. Om resultaten t.ex. visar att läsningen är långsam men felfri, ska stödet för läsning fokuseras i första hand på automatisering och läshastighet. Också effekterna av stödet ska följas upp och vid behov ska stödet anpassas enligt resultaten.    

Då specialläraren delar med sig av resultat från kartläggningar till klasslärare är det viktigt att berätta om syftet med kartläggningen, vad den mäter och framför allt hur resultaten tolkas. Eftersom tolkning och förståelse av kartlwäggningsresultat kräver pedagogisk sakkunskap ska resultat från specialpedagogiska kartläggningar inte per automatik delas med föräldrar.

Däremot utgör resultaten viktig information vid föräldrasamtal om elevens inlärning och utveckling inom ramen för trestegsstödet. Då man delar resultaten med föräldrar ska de presenteras i en form som är lätt att förstå.

I speciallärarutbildningen ingår studier i att genomföra kartläggningar och att tolka resultaten, men vi rekommenderar varmt att man alltid deltar i eventuella utbildningar som ordnas om användningen av specifika kartläggningsmaterial innan de tas i bruk i skolan. Självfallet ska man alltid på förhand bekanta sig med och läsa manualen så att man använder materialet på rätt sätt (t.ex. följer eventuella tidsbegränsningar i uppgifter och ger ordagranna instruktioner till eleverna). 

Till speciallärarnas särskilda sakkunskap hör valet av kartläggningsmaterial och genomförandet av kartläggningar liksom tolkningen av resultaten och planeringen av stöd för varje elev på basis av resultaten. Det här arbetet ska präglas av ett longitudinellt perspektiv på inlärningen samt väl genomtänkta och motiverade val av material, tidpunkter och former för kartläggningarna.

SKRIBENTERNA
Paula Salmi, Pia Vataja, Nea Kronberg och Ann-Katrine Risberg är anställda vid Niilo Mäki Institutet i projektet InLärning och Stöd (ILS). Projektets mål är utveckla forskningsbaserad kunskap om inlärning, utarbeta effektiva verktyg och metoder för att både utvärdera och stöda läsning, språk och uppmärksamhetsrelaterade förmågor hos elever samt fortbilda utbildningspersonal.31

Haluatko lukea artikkelin suomeksi?
Löydät sen osoitteesta: http://www.sel.fi/artikkeli/arviointiprosessi-lukemisen-ja-kirjoittamisen-tukena/