”I leken är barnet huvudet högre än sig själv”, står det på första sidan i Lekarbetsföreningens folder. Ett uttryck myntat av Vygotski. Vilka möjligheter har barn till ostörd lek idag?

I dagstidningarna läser jag om personalbrist inom småbarnspedagogiken. Barn behöver trygghet och kontinuitet i sin vardag för att fantasilek och skapande kan uppstå och därmed lärande på flera plan.  Lek är barns sätt att reflektera över sina erfarenheter och upplevelser. Barn behöver kompetenta vuxna som är med och ger idéer i lekarna och ser till att alla mår bra och känner sig trygga.

Min kontakt med lek och lekarbete började hösten 2015. Jag jobbade som ambulerande speciallärare i tre skolor. En dag i en av dessa skolor stod jag och väntade att barn skulle ta av sig ytterkläderna och gå till sina klassrum. Min uppmärksamhet stannade vid en elev som använde fula ord, hen sprang omkring och visade inte tecken på att gå till sitt klassrum. Jag reagerade på språkanvändningen och sade till eleven om saken. Eleven vände sig mot mig och sade ”vanha ämmä”. Eleven hade börjat första klassen den hösten. Jag kände mig sårad och mållös. Var det nu ”respektlösheten” jag mött, komprimerad i denna individ? Eller var det en enskild händelse? Kan väl hända att jag inte är så ung längre och det syns säkert på mig, men ändå.

Lek är barns sätt att reflektera över sina erfarenheter och upplevelser.

Eleven hade svårt att koncentrera sig på sina uppgifter i klassen och gick omkring rastlöst och nu skulle vi försöka om specialläraren kunde hjälpa upp situationen. Första gången eleven kom till mig försökte jag förstås med spel och uppgifter, även spel på Ipaden – inget intresserade, tänk inte ens den moderna tekniken! Då var surfplattor ett ganska nytt fenomen. Men så en dag, efter några träffar hade jag en papplåda med stressbollar och något annat smått framme på bordet. Hen började undersöka lådan samtidigt som hen diskuterande kring innehållet, som övergick till mera fantiserande som jag gick med i (som speciallärare får man vara redo att improvisera). Leken utvecklades och lådan förvandlades till en båt som for i väg ut på havet där saker började hända. När lektionen var slut ville eleven att vi skulle spara det hen påbörjat. Det gjorde jag och leken fortsatte följande gång.

Detta gav mig tankar och frågor om leken. Kan man använda leken i undervisningen? Jag började leta på nätet efter information och hittade ganska snabbt Lekarbetsföreningen i Sverige. Det jag lärde mig om leken och bekräftande, som fanns på deras hemsidor, använde jag genast. Särskilt begreppet ”att bekräfta”. Detta begrepp försökte jag sätta mig in i på egen hand och lära mig, vilket inte var lätt. Jag fortsatte att träffa eleven en gång i veckan och ganska snart kom klasslärarna och frågade mig vad vi gör. Klassläraren hade märkt en skillnad i elevens beteende, eleven hade börjat hålla reda på när vi skulle träffas. En gång missade jag vår lektion. Kommer ihåg det så bra för eleven var arg på mig följande gång. Hen hade varit och knackat på min dörr, men jag var inte där och öppnade. Senare fick jag veta att det var skilsmässa på gång i familjen.

Jag anmälde mig till konferensen i Solna i Sverige, som föreningen ordnade i maj. Där fick jag mera information om lekarbete och anmälde mig till utbildningen till lekarbetspedagog hösten 2016. När lekarbete kom i gång i Sverige fick den kritik för att vara bl.a. lekterapi. I lekarbete diagnostiserar man inte, ställer inte frågor eller gör interventioner.  Lekarbete erbjuder tydliga ramar. Samma dag, samma tid (30 min), samma pyssel och leksaker. Man skulle kunna jämföra lekarbete med arbetshandledning för vuxna. I arbetshandledning har också ramarna (tiden, platsen) en betydande roll för att skapa trygghet och förtroende. De här två olika formerna erbjuder möjlighet till reflektion av upplevelser, tankar och känslor.  Forskare Birgitta Knutsdotter-Olofsson lyfter fram i sin bok “Den fria lekens pedagogik” att lek och skapande är olika former av reflektion. Lekarbetspedagogutbildningen har gett mig nya färdigheter som jag kan använda även utanför lekarbetsrummet.      

Anita Nyman-Antman
arbetar som speciallärare vid Sjökulla skola i Kyrkslätt.

Föreningen lekarbetspedagogik
hemsida: https://lekarbete.nu