”Vi vill skapa en atmosfär i klassrummet där eleverna känner att de duger som de är”

”Vi vill skapa en atmosfär i klassrummet där eleverna känner att de duger som de är”

Katarina Oksanen är en av styrelsemedlemmarna i Svenskfinlands specialpedagogiska förenings (Ssf) styrelse sedan 2015. Här berättar hon om sitt arbete som specialklasslärare vid Finno skola i Esbo.

Katarina Oksanen började vikariera vid Finno skola år 2004, innan hon var helt klar med sina studier, och har blivit på den vägen. 

– Jag hade föreställt mig att jobba mera som en traditionell speciallärare, men tack vare vikariatet i en specialklass började jag jobba med den här elevkategorin och fastnade för dessa elever, berättar Katarina.

De elever som går i hennes lilla klass har utmaningar med de exekutiva funktionerna, med impulskontrollen eller är energifulla. En del har diagnosen ADHD och en del behöver en mindre grupp för att orientera sig i vardagen. 

Hon har hittills haft elever i årskurserna 1–3, och gruppen består oftast av mellan fem och nio elever. 

– Det är något med att jobba med denna grupp som tilltalar mig – trots att vardagen kan vara väldigt utmanande.

Katarina berättar att man har större fokus på de grundläggande målen i skolvardagen, än på små detaljer.

  Vi satsar mycket på att skapa en stark och varm gemenskap och en ”du är du och du duger” -känsla. Vi vill skapa en upplevelse av att allt går att reda ut och man kan gå vidare efter det. Vi jobbar med humor och värme. Jag vill förmedla att de ska veta var de har mig och att jag tycker om dem på riktigt – att alla elever behöver få en ny chans i livet.

Alla elever behöver få en ny chans i livet.”

Katarina ger ett intryck av att vara en varm, humoristisk och engagerad lärare, som fokuserar mycket på relationsbygge i gruppen – egenskaper som kommer väl till nytta i arbetet som specialklasslärare med den typen av elever som hon har. Själv uttrycker hon att hon ibland önskar att hon skulle vara lite mera organiserad som de andra lärarna, som har fina planer och projekt på gång, men jag kontrar med att det i så fall kanske skulle vara utmanande att kombinera det med de arbetsmetoder och de elevgrupper som hon har. Istället har Katarina en stor flexibilitet och en förlåtande attityd mot att allting inte går enligt planerna. 

  För mig krävs stora lyhördhet för läget och för enskilda personer. Lyhördhet är en viktig egenskap. Saker fungerar inte för mina elever om de inte har sovit eller ätit ordentligt. 

Hon uttrycker också att det kan flyta på riktigt bra när läget är stabilt. Lugna kafferaster i lärarrummet hinner hon dock inte med, utan kaffebryggaren finns i klassrummet. Hon är vid behov ute varannan rast för att övervaka sina elever – varannan rast är elevassistenten ute – eftersom incidenter kan uppstå på någon sekund. Det är lättare att reda ut händelser med de egna eleverna om hon kan ingripa i ett tidigt skede.  

Katarina trivs mycket bra i Finno skola, som inledde sin verksamhet 2003, med starkt fokus på specialundervisning. Förutom cirka tio speciaklasser i skolan, som fångar upp elever från hela staden, har skolan även ett adminstrativt ansvar för stadens sjukhusundervisning. 

– Det är en styrka i vår skola att vi är många speciallärare, cirka tio, som kan samarbeta och stötta varandra, säger Katarina. 

En av de största utmaningarna är dock att hitta tid att sitta ner och samtala, både med lärarkollegor och assistenter. 

– I dagens läge med coronaepidemin, är vi ännu mera isolerade från varandra, uttrycker Katarina.

Hon säger sig vara lyckligt lottad med de assistenter som hon har haft i klassen genom åren, eftersom de har varit samarbetsvilliga och vetgiriga. Däremot borde de ha mera tid för gemensamma möten och att gå igenom olika principer så att de skulle vara på samma linje i förhållande till eleverna. 

På frågan om det finns resursbrister i relation till specialundervisningen eller eleverna idag, svarar Katarina: 

– Det frustrerar när ett barn behöver terapitjänster av psykolog, och man vet att det är långa köer. Ett barn kan gå om kring och må dåligt länge, utan att få professionell hjälp. Det ska pareras både hemma och i skolan. 

Hon säger vidare att de tidiga insatserna är viktiga innan saker eskalerar för mycket och det hinner gå snett. Där ser hon att specialläraren har en viktig roll för dessa elever som mår dåligt. Hon berättar att trots att arbetet är krävande och tungt, så finns det många ljusglimtar i vardagen. 

– Mina elever är helhjärtade – när de är glada är de det till hundra procent, när de mår bra är de omtänksamma och godhjärtade till hundra procent!, säger Katarina med entusiasm. 

Hon säger även att en styrka med den lilla gruppen är att dessa elever kan stötta varandra på riktigt, och har en förståelse för vad det innebär att sticka ut på grund av sin personlighet, sitt beteende eller en diagnos. 

– När det kommer till kritan, så vet jag inte på riktigt hur det känns för dem eftersom jag inte själv har ADHD, men dessa elever förstår varandra. Det är särskilt värdefullt när äldre elever peppar de yngre. Vi är helt övertygade om att vi är skolans bästa klass, säger hon med glimten i ögat. 

Vi diskuterar inklusionsideologin och om det är till fördel eller nackdel för eleverna att gå i en specialklass. Katarina har reflekterat över frågan under årens lopp och svarar: 

– Det är en svår fråga som inte är svartvit, utan det finns gråzoner. Eleverna är trygga hos oss och mår rätt bra. Vi försöker vidga vyerna och vara med i större grupperingar också. Nackdelen är att de saknar positiva rollmodeller eftersom alla har liknande utmaningar.

När mina elever är glada är de det till hundra procent.”

Hon nämner också att en del av hennes elever har inlett sin skolgång i vanliga klasser, men de har inte klarat av det och det har inte fungerat. De kan själva uttrycka att de inte blev förstådda där och att de är glada över att de äntligen känner sig hemma. 

– Om man kan klara sig i stor klass med en extra vuxen som stöd är det fantastiskt. Men vi behöver andra alternativ också. Jag tror att de har det rätt bra hos oss. Man hamnar inte till specialklass, utan det är ett genomtänkt beslut. Hur påverkar det självbilden och självförtroendet att ständigt uppleva misslyckanden? Det är lättare att hamna i en ond cirkel.

Hon säger även att det viktigaste är att det finns olika alternativ för eleven och att det är individanpassat.

Katarina Oksanen

Bor
i Helsingfors

Arbetsplats
Finno skola i Esbo

Utbildning
Pedagogie magister (speciallärare) 2006 

På fritiden
Har en hundvalp som tar mycket tid, läsning och tycker om att göra saker med händerna

Läser helst
Deltar i en läsutmaning och försöker vidga vyerna genom att läsa olika genrer, men läser gärna deckare

Motto för arbetet
Keep it simple!

Tanja Östman text