Inte är det så exakt, eller hur?

Inte är det så exakt, eller hur?

–Situationskomik är det bästa du kan bjuda dina vänner på, efter champagne! De här tankarna bjöd Rosa Meriläinen och Saara Särmä oss på i Tammerfors på Fsf:s utbildningsdagar, där de föreläste om att våga och att uppmuntra. Champagne bjuds aldrig på speciallärarens arbetsplats, men situationer och komik i vardagen räcker minsann till.

I den speciella vardagen blir det ofta missöden och situationskomik uppstår. Under skoldagen upplever vi minst två variabler, oftast ännu flera. Vi skall hålla i alla trådar på samma gång, men även de kan trassla till sig. Det bästa en lärare kan göra då är att låtsas som ingenting och försöka ha situationen under kontroll. Det roligaste man kan bjuda sitt arbetspar i en undervisningssituation är ett gott skratt. Ibland kan tankarna flyga iväg och de åsnebryggor som byggs kan bli väldigt långa. Tillsammans väntar vi med spänning på hur berättelsen skall sluta eller om vi alls får den i sådan form att även eleverna förstår hela historien. Varenda en av oss kommer säkert ihåg hur det har hoppat en ”groda” från munnen någon gång, eller hur en undervisningssituation har liknat en indisk trafikrondell i stället för strukturerad specialundervisning. Men inte är det så exakt, menade föreläsarna.

Lycka är även en gemenskap som klarar av mänskliga misstag och ofrivillig situationskomik.

Lycka är samundervisning, för då får vi njuta av de roliga stunderna direkt och befriande. Lycka är även en gemenskap som klarar av mänskliga misstag och ofrivillig situationskomik. Enligt Meriläinen och Särmä är det mest radikala mildhet. En otrolig tanke, eller hur! Var milda mot varandra, men framför allt skall ni vara milda mot er själva.

Mera om detta bjöd Heidi Jokiniemi och Kirsi Laakkonen oss på. I deras presentation behandlades självempati. Det är förmågan att bemöta sig själv konstruktivt, vänligt, ställa rimliga krav på sig själv och känna sina egna känslor för att lindra den egna smärtan.

Om vi i stället för att kräva av oss och prestera kunde vara mera ödmjuka mot oss själv och stanna upp för att känna och uppmärksamma de egna känslorna. Det är något som vi alla borde lära oss. När dominobrickorna faller åt fel håll, kan det vara bra att tala till sig som man talar till sin bästa vän. Uppmuntrande, inte anklagande. Ibland är det bara så att brickorna faller, men vi kan rada upp dem igen. Klarar vi inte av det begär vi hjälp av en kollega. Tillsammans lyckas vi, och det behöver inte vara så exakt.

Det kollegiala tänkandet fanns hela tiden i Tammerfors. Många diskussioner fortsatte där de avslutades i Karleby för ett år sedan. Även om vi lever i den digitala världen är det viktigt att mötas och komma samman även ansikte mot ansikte. Med tanke på alla skratt bjöds det även på situationskomik och förstås champagne uppe på takterrassen.

Vi har ett fint gäng! 

Efter detta nummer av  tidningen Erityiskasvatus fortsätter Merja Koivisto att jobba i redaktionen och huvudansvaret för tidningen får vår nya chefredaktör Ari Malmberg. 

Vi tackar Merja för det fantastiska arbete hon har gjort för vår fina tidning! 

Välkommen med i vårt gäng Ari!

Päivi Peltola

Anne Grönqvist översättning