Nordiska Förbundet för Specialpedagogik är 100 år gammal. Maija Siikasmaa rapporterar från Specialpedagogisk konferens 2022 i Stockholm 16.–17.9. med temat: Tillgänglig lärmiljö – med barnet/eleven i centrum.

Vad är en tillgänglig lärmiljö? Det är en fråga som vi pedagoger ständigt står inför då vi söker lösningar för våra elever i det dagliga arbetet. Förväntansfull och med denna fråga i tankarna tog jag färjan från Åbo till min gamla hemstad Stockholm i mitten av september för att delta i Specialpedagogisk konferens 2022 i Lärarnas Hus på Stora Essingen tillsammans med mina nordiska kollegor från Island, Danmark, Färöarna, Norge, Finland och naturligtvis årets värdland Sverige.

Konferensen som normalt och turvis ordnas vart tredje år i de nordiska länderna lät oss den här gången vänta lite längre på grund av pandemin. Detta gjorde att det kändes extra viktigt att få vara en del av detta fina nordiska samarbete igen, att få uppleva att vi i Norden bland kollegor har ”samma språk” gällande specialpedagogiska frågor, samma specialpedagogiska värdegrund och syn på vårt uppdrag, någonting som vi gärna skulle få sprida ännu mer globalt.

Tillgänglig lärmiljö och lärarnas välmående
”Alla barn och elever ska ha en möjlighet att kunna lära och utvecklas i en trygg och tillgänglig lärmiljö. De har rätt till att kunna delta och ska ges möjlighet att vara delaktiga i alla verksamheter inom skola och förskola”, sade Mikael Forsberg, ordförande för NFSP, i sitt välkomsttal och välkomnade oss varmt till denna konferens. 

Temat blev belyst ur olika synvinklar av föreläsare från hela Norden under de två dagarna. Den gemensamma synen att alla barn och elever ska ha en möjlighet till att få lära sig och utvecklas i en trygg miljö där deras behov och utvecklingsnivå uppmärksammas, möttes samstämmigt även under paneldebatten. Samma tankar, begrepp, värdegrund och vilja till praktiska lösningar kom fram i föreläsningarna med några exempel nedan.

I värdlandet Sverige är många lärare oroliga över den ökande segregeringen och att skolverksamheten och pedagogiken används som en fråga i det politiska maktspelet utan evidensbaserade lösningar, enligt Robert Falgren, grundskollärare och vice ordförande i Lärarförbundet. För att lärmiljön ska vara tillgänglig för alla behövs det styrdokument som stöder arbetet, styrdokument som är realistiska och möjliga att förverkliga. Inklusion, dvs. allas rätt att vara jämställda medborgare i samhället, fungerar inte om inte möjligheter ges att förverkliga arbetet på gräsrotsnivå.

Falgren talade om lärarens och ledarens roll i verksamheten och menade att meningen inte är att den enskilda läraren axlas med allt ansvar, läraren behöver också tas omhand. Mycket kan man göra med små medel i sin vardag men ansvaret är stort och omöjligt att sköta utan ledarskap och resurser söm stöder arbetet. Rektors roll är att skapa en styrkekedja som håller. Falgren betonade att livet inte är rättvist men skolan måste vara det och använde begreppet funktionsrättsperspektiv.

Se, lyssna, bekräfta
Ingrid Lund, professor i specialpedagogik vid Agders Universitet i Norge, påminde oss om beteendeproblemet ”shyness”. Hon hade startat sin forskning utifrån sina personliga erfarenheter, ett misstag som väckt tankar hos henne. En elev hon undervisat länge hade undrat om Lund verkligen såg henne. Elevens fråga ledde henne till självreflektion och  eftertanke, ”möter jag mina elever?” Hon trodde att hon hade gjort det, men så var det inte trots den gedigna utbildning och erfarenhet som lärare hon hade.

Lund talade om sambandet mellan elevers självmedvetenhet (self-awareness), kommunikationen mellan eleven och läraren, läraren som ledare och den trygga lärmiljön. Enligt henne har elevers goda självmedvetenhet ett stakt samband med gott ledarskap där ett reflekterande kommunikations- och arbetssätt står i centrum. Hon använde Bronfenbrenners utvecklingsekologi som ram i sitt resonemang, att se utmaningar med lärmiljön som frågor i en kontext på de olika nivåerna och i samspelet mellan dem.

Att bli sedd och trodd var även ett tema som professor i specialpedagogik Mirjam Harkestad Olsen Uit från Arktiska universitet i Norge behandlade. Hon lyfte fram den psykosociala lärmiljöns betydelse som en inkluderande lärmiljö.

Dess tre dimensioner enligt henne är: 1. De goda relationerna: att få vara med, få stöd, ha tryggt samspel med andra. 2. Möjligheten till personligt växande: känslan av autonomi, problemlösningsförmåga, arbetsinsats, delaktighet i arbete. 3. Det fungerande systemet: strukturen, rutiner med förutsägbarhet i verksamheten. Harkestad Olsen Uit ansåg att man behöver använda positiv diskriminering i arbetet för att nå en inkluderande lärmiljö.

Tydlighet i arbetsuppdraget
För att eleven ska få vara i centrum i sin lärmiljö handlar det också om tydlig kommunikation mellan olika parter. Denho Özman, tidigare rådgivare vid Specialpedagogiska skolmyndigheten, numera föreläsare, talade om interkulturell kommunikation med elever och vårdnadshavare. Han fokuserade på familjer som flyttat till Sverige från andra kulturer, men lika bra kan hans tankar tillämpas på familjer och familjekulturer var som helst.

Özmans budskap i nötskal var att man tydligt ska klargöra sitt uppdrag dvs. vad ens professionalitet innebär och skapa ett förtroende. ”Visa att du är professionell, fråga inte klienten hur du ska göra”, sa Özman, ”är du speciallärare, logoped, fysioterapeut, socialarbetare, skolpsykolog osv. så berätta exakt vad ditt uppdrag är, vilka dina professionella kunskaper är, visa var du har din yrkesauktoritet”. Han talade om individcentrerade kulturer, där man utgår från individens behov och bestämmanderätt och där samhället står för stödfuntionerna, kontra gruppcentrerade kulturer där t.ex. familjen eller religionen står i centrum och där man utgår från kollektivets bästa och där släkten står för stödfunktionerna och t.ex. en religiös ledare är auktoritet, specialist och rådgivare.

Dessa två utgångspunkter i arbetet med att ordna en tillgänglig lärmiljö och skapa samsyn för elevens bästa innebär olika sorters dialoger och möten. Özman uppmanade oss att vara tydliga med vårt uppdrag och klargöra skolans värdegrund och bestämmelserna i styrdokumenten, alltid med elevens bästa, ej familjens bästa, i centrum.

Öva, öva, repetera
Differentiering och stödåtgärder  för eleven som har utmaningar i sitt lärande får inte innebära att man sätter ribban för lågt, var Anna-Lind Peturdottirs, professor i psykologi, specialpedagogik och beteendeanalys vid Islands Universitet, budskap. Likvärdiga möjligheter för alla kräver olika förhållningssätt av oss. Hon berättade om sin egen dotter med läs- och skivsvårigheter samt ADHD och om forskning hon jobbat med. Hon betonade vikten av att träna grunddläggande färdigheter som barn/elever behöver för att klara sig i livet. De grundläggande färdigheterna, tex. i läsning, en kedja av färdigheter länkade med varandra, behövs för att eleven ska kunna utvecklas.

Hjälpmedel är bra men de får inte ta över färdighetsträningen helt och hållet eller orsaka att man släpper färdighetesträningen. ”Drilla och repetera”, fortsatte hon. Peturdottir lyfte fram PALS-metoden som ett exempel på en metod där man utvecklar och bygger en god lärmiljö för alla elever, personal och föräldrar genom positiv delaktighet och positiva handlingar. Elever arbetar systematiskt i par och stöder varandra. Hon talade även om ”MTSS multi-tiered system of support” – det stegvisa arbetets betydelse, och betonade att man inte får ge upp. Hennes dotters eget mål är att läsa en tjock bok. Ännu är de inte där men den dagen kommer, avslutade Peturdottir.

En sak åt gången och byt perspektiv
Asta Björk Björnsdottir, speciallärare och konsult för klasslärare och förskollärare från Island med fokus på hur elever med inlärnings- och beteendesvårigheter kan få en bättre inkluderande lärmiljö, gav ett råd att fokusera på en sak eller några saker i klassrummet åt gången. Det lönar sig att ha en lista och gå stegvis framåt istället för att försöka sig på för många förbättringar samtidigt.

En fungerande lärmiljö skapar man enligt henne tillsammans med elever och kollegor – medvetet. Den är långtifrån lika för alla. ”Differentiating instruction means ’shaking up’ what goes on into the classroom so that students have multiple options for taking in information, making sense of ideas, and expressing what they learn” (C.A. Tomlinson), enligt Björk Björnsdottir.

Betydelsen av att reflektera för att skapa en tillgänglig lärmiljö togs upp av Mona Tafvelin, rådgivare och sakkunnig inom tillgänglighetsfrågor på Specialpedagogiska skolmyndigheten. Enligt henne är det viktigt att ständigt utvärdera lärmiljön som social miljö, pedagogisk miljö och fysisk miljö. Hennes konkreta råd var: ”Sätt dig ner på någon elevs plats i det tomma klassrummet efter skoldagen och tänk efter hur omgivningen ser ut ur elevens perspektiv”.

Tafvelin tillsammans med Fredrik Malmberg, generaldirektör för Specialpedagogiska skolmyndigheten, gav oss en inblick i vad en tillgänglig lärmiljö är utifrån styrdokumentens synvinkel. Malmberg inledde sitt anförande med Uno Svenningssons låt Under ytan med syfte att få oss att granska och reflektera djupare över både strukturer som styr arbetet och det egna arbetet. Enligt honom är utmaningar stora i nuläget, det finns många brister i basresurser och tidsplanering som försvårar arbetet med en tillgänglig lärmiljö. Hans budskap var dock att inte tappa hoppet och att se skolan som en positiv kraft.

Det förebyggande arbetets betydelse
Svenskfinlands specialpedagogiska förenings ordförande Anne Grönqvist, medlem i planeringskommitten, hade engagerat två välbekanta föreläsare, Katarina Alanko och Åse Fagerlund från Finland. Alankos specialområde, skolfrånvaro, har tidigare behandlats i tidskriften Erityiskasvatus.

Fagerlund pratade under rubriken Styrka, glädje och medkänsla, ett projekt som hon leder hos Folkhälsan. Relationernas, grupptillhörighetens och det förebyggande arbetets betydelse lyftes fram som viktiga centrala faktorer i arbetet med en tillgänglig lärmiljö.

Avslutningsvis önskar jag av hela mitt hjärta att Erityiskasvatus läsare tar fram YouTube och söker ”Funkisfestival” , Melodifestival för ungdomar med funktionsnedsättning och lyssnar till sången Speechless. Sången framfördes under kvällsfesten av Jennie Lind från Stockholm. Vi fick äran att höra Emma från Värmdö, Joel från Lidingö och många andra live och deras fina uppträdanden nådde våra hjärtan!

Samarbete som varat i 100 år är ingen tillfällighet – hoppas och önskar att det fortsätter i minst 100 år till! Nästa gång träffas vi i Danmark.

_ _ _

Skribenten Maija Siikasmaa arbetar som speciallärare i åk 6–9 och gymnasiet, och är specialpedagog med inriktning mot komplicerad inlärning, Nepsy-coach samt medlem i Ssf:s styrelse.