Engagerad specialpedagogisk ambassadör

Engagerad specialpedagogisk ambassadör

Årets speciallärare 2018 Pia Vataja har mottot ”Carpe diem” och väntar med spänning på vad år 2019 har att erbjuda henne.

Att vara speciallärare är som ordet antyder speciellt. Man står ibland ensam med sitt specialpedagogiska synsätt: små framsteg är stora framsteg, svårigheter och brister kan omformuleras och vändas till styrkor, utvecklingen hos ett barn på olika områden följer inte alltid ett schema, behovet av stöd och handledning kan behövas under många år utan att det behöver kallas ”att serva” eleven.  Med utbildning, pedagogiska diskussioner, information och öppenhet kan specialundervisning, inlärningssvårigheter och speciallärarens arbete synliggöras både inom den egna arbetsenheten, bland föräldrar och dem som arbetar inom administrationen. Pia har varit en av dem som haft som mission att synliggöra det specialpedagogiska arbetet såväl på sin arbetsplats i Finland som utanför landet.

”Läsinlärning  – ännu efter 30 år som lärare brinner jag för just det här.”
Vem är Pia? Hon är uppvuxen och bosatt i Tammerfors, den största av de finlandssvenska språköarna. Hon studerade till klasslärare i pedagogiska fakulteten i Vasa vid Åbo Akademi och vidare till speciallärare. Sedan 1993 har hon jobbat som lärare i Svenska samskolan i Tammerfors, i ”min skola”, som Pia uttrycker det, ”en skola där både jag och mina barn har gått.” Tvåspråkigheten i Tammerfors är absolut en rikedom, men kommer inte automatiskt, betonar hon. Före samskolan hann hon även jobba sex år i andra skolor.

”Elever – det bästa och viktigaste i mitt jobb.”
Fast Pia fortfarande trivs väldigt bra med sitt jobb som speciallärare, har det varit intressant för henne att  jobba i Niilo Mäki Institutets ILS-projekt som projektforskare under de senaste fyra åren. ILS – InLärning och Stöd i finlandssvenska skolor och daghem, är ett fyraårigt projekt, som du kan läsa mera om i den här tidningen. Projekttiden har gett Pia nya erfarenheter, eftersom Niilo Mäki Institutet har lång erfarenhet av forskning om inlärningssvårigheter bland både barn och vuxna samt utveckling av såväl testmaterial som träningsmaterial för olika målgrupper. Enligt Pia är läs- och skrivkartläggningar ett mycket viktigt och effektivt sätt att följa upp elevers läs- och skrivförmåga och identifiera elever i behov av stödande åtgärder. Hon har varit glad över att ha kunnat jobba i ett projekt som kan ge konkreta verktyg.

”Inlärningssvårigheter är viktiga att upptäcka i tid, så att eleverna kan få det stöd de behöver så fort som möjligt.”
”Kelpo, den största förändringen sedan grundskolan genomfördes”, som Pia uttrycker det, var starten till en omfattande arbetsuppgift för henne. Hon har åkt runt i Finland och hållit föreläsningar och kurser och konstaterar: ”Det är alltid lika trevligt att träffa nya människor och sprida kunskap.” Enligt henne var KELPO ett intressant utvecklingsarbete bland olika stödformer och just genom trestegsstödet är vi på väg att ge rätt stöd i rätt tid till rätt elev.

Pia betonar elevvårdens betydelse, vilket hon aktivt jobbar med i skolans styrgrupp för elevhälsa både på den praktiska nivån och med planeringen av den förebyggande verksamheten. Även utvecklandet av speciallärarens handledande och konsultativa roll har varit viktiga för Pia. Båda med utgångspunkten att det är viktigt att dela med sig av den specialpedagogiska kunskapen och det specialpedagogiska synsättet och få dem invävda i det det vardagliga arbetet.

”Jag gör mitt bästa, men det är viktigt att också sätta gränser, för att orka i sitt arbete.”
En tydlig yrkesroll och en professionalitet är viktiga enligt Pia, inte enbart för att kunna sköta sina arbetsuppgifter utan även för att orka i sitt arbete. Privatpersonen Pia njuter av veckosluten tillsammans med sin familj eller sina vänner hemma eller på resor. Det har varit mycket jobb under de senaste åren och fritiden har varit ganska knapp, så att spela golf, gympa, göra båtfärder på Näsijärvi eller i skärgården och svamputfärder har varit bra avkoppling, menar hon. ”Familjen, man, tre barn och en hund, är det viktigaste som finns och går alltid först”, säger Pia utan tvekan. De tre vuxna barnen utspridda i Norden har gett anledning till många besök och resor. ”Norden har blivit mindre”, skrattar Pia.

 ”Det kollegiala stödet är superviktigt och jag är lyckligt lottad av att ha fina kollegor runt omkring mig.”
Det kollegiala stödet kan även fås genom olika grupper i nätet, genom föreningar som Ssf, genom utbildningar, genom s.k. ämnesteam-grupper osv, men ingenting kan ersätta riktiga diskussioner, när någon lyssnar och fungerar som bollplank. Att tala ”samma språk” behövs emellanåt.

Årets speciallärare/kollegor finns egentligen överallt, kollegor som delar med sig av sina kunskaper och erfarenheter, som lyssnar, stöder och inspirerar. Hur skulle det vara om vi så här i början av året skulle uppmärksamma dessa kollegor genom att fråga hur det går och vad vi kan göra tillsammans. Alla kan vi ge någonting, dela med oss av vår enorma kunskapsbank, uppmuntra och stöda varandra och ge det specialpedagogiska arbetet den synlighet som det förtjänar.